Ibland blir det bara för mkt!

Okej alla bloggläsare, kanske är jag lite kinki men jag kan inte låta bli att bli lite trött!

Har precis tappat min plånbok och måste leva på rikskuponger i de närmsta dagarna eftersom jag inte får något nytt kort förrens på fredag.

Men det är inte nog med det; eftersom jag nu behövde handla var jag tvungen att åka till närmsta ICA (eftersom det bara är denna matvarubutik som tar emot rikskuponger). I mitt fall blir det Kista eftersom det inte finns något ICA i Rinkeby.

Jag plockade ihop mina varor, betalade med rikskuponger och började gå till bussen. Då hände
det som inte får hända!

Halvvägs till bussen i folkhavet i gallerien går mig icakasse sönder. Hantaget brast och sakerna ramade ut på golvet...

... inte roligt. Saken blev ju inte bättre av att jag hade bråttom till bussen och att folk såg mig som ett väghinder än som någon som man borde hjälpa.

Nåväl! När jag plockat ihop allt så gått det gick i den överfulla kassen m trasiga handtag, var det dax för att komma på en ideallösning för hur jag skulle bära maten på bästa sätt. Efter en snabb övervägning blev det på det amerikanska viset.

Det bästa m att åka buss i stckhlm är att man aldrig behöver vänta på dem mer än 10 minuter. Oftast brukar jag faktiskt komma till busshållsplaten när bussen redan står där. Det är jätte praktiskt eftersom man aldrig behöver skynda sig så mkt. Det står ju alltid minst 20 pers. som ska med samma buss (179, 514)

Den här gången var det som det oftast är. Jag hann med bussen, men den var överfull!!!

Jag fick så med min överfulla ica-kasse, i en buss där folk utnyttjade varje cm för att få plats!

När jag äntligen kom fram i Rinkeby centrum där jag bor drog jag en lättnades suck. "Äntligen" tänkte jag "nu är det vara några 100 m till lägenheten"

Släppade upp matvarorna m mkt möda upp för hyreshusets tre trappor, fiskade ut nyckeln ur fickan och jag var hemma...

...och m det mina bloggläsare är också detta inlägg slut!!

Ondag den 12:e

Ont! Det gör ont!

Ända sedan jag vaknade och mitt knä gick ur led har jag haft ont. Man känner sig ju praktisk taget som en gamling som går långsamt och måste anstränga sig för att går ner de 4:a trappavsatterna i lägenhetshuset hemma, för att sedan gå upp de 6 trapporna på jobbet för det finns inga hissar...

Tack gode Gud för rulltrapporna i t-banorna! För att gå omkring och inte kunna böja på vänsterknä är väldigt jobbigt.

Jag som skulle gå på stan idag och shoppa; köpa grattiskort, vårjacka och jucie!!!

Kanske tycker du nu att jag klagar lite för mkt, men jag vill faktiskt ha lite medlidande nu när det gör så ont!!!

Martina Andersson i Frihamnen...

Den 10:e mars

Nu har jag för alla som har väntat på det äntligen skaffat mig en blogg! Hoppas att ni kommer ha mkt rolig läsning på min blogg!

//Martina