Kom ihåg...vilket skämt!

Det var som mobilen och Lisa Ekdalh ville instämma med psaltar psalmen 44:23's första textrad: "Vakna upp!"

Det var som mitt medvetna flöt upp till ytan igen! Likt en luftbubla från havets botten som söker sig upp till ytan...

Det tog ett tag innan jag förstod att det inte var nåt ringande alarm som spelade sin melodi från mobilen utan Jennifer.

Jag tryckte på svara.

"Tja! var e du nånstans? Asså jag menar jag är nämligen lite försenad så kan du kanske säga det?"
"Öh...va? sen till vad?" frågade jag i min yrvakenhets lugn.
"Äh...hihihi, har du glömt att vi ska på sälj introduktion idag för SEA?"
"Va?! var det idag? När?"
"Asså klockan 9.00...om en halvtimme, vadå låg du och sov? väckte jag dig?"
"Ja, det kan man säga..."
"Men om du hinner kanske du kan ta mitt tåg, det går om 6 min härifrån!"

Sagt och gjort. Med 4 timmars sömn och utan frukost hann jag med Jennifers tuben.

Lite över 9 var vi båda på plats. Men mina vänner tro nu inte att jag inte hade nån koll. Nej, jag har faktiskt arbeta upp en strategi för att inte glömma: en "Kom-ihåg"- mapp på mailen. Felet är bara att den inte funkar. I alla fall inte för mig!

Efter info om den tjänst vi skulle sälja "bevara äktenskapet", pizza och ännu mer info är nu detta möte slut nu.

Det var intressant men jag är lite trött...ska nu sova lite!

//Gött mos så länge!

A.M.A.

Verklighets dikt: en tur i tunnelbanan...

Håll dörrarna öppna! ja håll dörrarna öppna. Stäng dem inte innan jag hunnit fram...

"Dörrarna stängs!"

Jag är här. Jag är inne. Jag får plats. Plats att sitta.

- Var är människor på väg undrar jag när vi passerar station efter station? Var ska dem som sitter mittemot?

var ska han som sitter mittemot med iskalla blå ögon och rockarstill. Vad vill han uppnå? var för hans tankar honom när han strycker bort den långa svarta sne-luggen från höger öga. Var jäktar han iväg någonstans?

Vem är du som tar hans plats mittemot mig? Du med förvirrad stressad blick! Du som ser ut som huvudpersonen i "Nature Trasure". Stressad till ett möte med någon? så stressad att du inte hinner möta/ ta dig tid med främlingarna runt omkring dig?

Så är liksom jag, lik dessa personer. För stressad för nya möten med människor, men väldigt ensam och längtar efter gemenskap/ tillhörighet med människor. Men jag liksom många tar aldrig tid till det vi längtar efter. Nej, istället väntar vi på det rätta tillfället. Då vi inte har annat för oss. När vi inte är självupptagna. Men, kommer detta tillfälle någonsin att infinna sig i mitt liv?

Varför vänta efter det formella mötet då vi bokar in möten med nya människor när vi har en massa spännande människor runt omkring oss som vi inte känner?! Varför gillar man att tjata med människor via datorn eller sms istället för de mer personliga öga mot öga mötet. Det har ju funkat för, varför skulle det inte funka nu?!

Ska man inte ta vara på alla studer i livet? Jag menar livet är för kort för att kastas bort! jag vet att det låter klyschit, men jag tror verkligen att det är så...

...bara en tanke liksom!

//martina

Gre(a)ta day!

Idag har jag och min vän Greta haft en underbar eftermiddag tillsammans (och med Vendela som också var med). Vi luncha, fikade och gick i barnklädesaffärer.

Å du Greta, jag tror jag har löst ditt mysterium i varför du blir gladare när du klär din dotter i rött. Man ska ju inte tro allt som står i tidningen, men enligt 2:a nummret för i år av tidning "i form" har man kommit fram till att när man ser eller tänker på färgen röd får man 8% mer styrka än övriga färger! En styrkande färg helt enkelt...

Om det stämmer vet jag inte, men det är vad forskarna vill säga oss...

//hejs-svejs lingon-mos!