Jag måste erkänna att jag känt mig väldigt vilse. En vilsenhet som startade eller blev värre när jag jobbade i Turkiet. Allt det man tog som självklart försvann och man började yra runt och leta efter några vättiga levnadsregler som passade i det sammanhang jag var.
Hsh, jag städade lite i mitt rum nu i eftermiddag och hittade en bok eller snarare ett litet häfte som jag började läsa och läste ut. Den hette "Korset och Människan" skriven av Erik Sollerman redan 1979. Boken behandlar kort och konkret vad en kristen är, vem Gud är och vad människans relation till Gud borde vara.
Och han beskriver det så bra och enkelt. Han skriver:
"En del människor avstår fr kristendomen av fruktan för att inte kunna leva som kristen, att inte kunna genomföra de kristna idealen. Nu är det så, att den kristna livsformen har många nyanser och förverkligas på så många olika sätt. Därför kan oxså kristendomen uppvisa de mest utpräglade personligheter som format sin tro på sitt eget sätt, som tex Paulus, Augustinus, Martin Luther, Sören Kierkegaard m.fl.
Visst har kristendomen ett fullkomlighetsideal, men mitt i detta mognande finns den förlåtande nåden, som gör att den kristne aldrig behöver ge upp pga egna misslyckanden. Kristendomen är inte de starkas religion utan de svagas. Gud fördömer väl synden, men han är barnhärtig mot syndaren. Detta gör kristendomen till en livsform, inom vars ram det finns ständiga utgångspunkter för nya starter och "nya omvändelser". Därtill kommer att gemenskapen med Jesus Kristus skänker en kraft och en inspiration som inte finns någon annanstans.
Jag vågar säga att det är betydligt enklare att vara kristen än att inte vara det. Den verkliga kristendomen är en jordmån pch en grogrund för människans sanna växande och mognande. att vara kristen är att leva i Guds leende.
Visst är det skada att så många förbinder kristendomen med sorg och död, med livsförnekelse och moralism, så att många tror att det är frågan om begravning. Det är ju tvärtom! Kristendomen är inte krav utan kraft. Inte livsförnekelse utan livsbejakelse. Inte anspänning utan äventyrlig spänning. Inte balansgång utan dans i frihet. Inte klagovisor utan glädjesånger. Visst kan du vara kristen. Men hur orkar du vara en icke-kristen? Du har friheten och ansvaret att välja väg och mål och livsinnehåll. Välj Kristus!"
Jag tycker han beskriver alla tvivel så bra med ett svar: alltså han förnekar inte att kristna också kan tvivla och känna sig otrygg ibland. Man måste inte hela tiden känna sig bekväm med sin tro, det är okej att fundera över livet stora frågor och ifrågasätta. Glädjen är inte känan utan äktheten.
//Marre
