Illusionen om Gud

Japp, då har jag läst och skrivit om ateisten Richard Dawkins senaste bok "Illusionen om Gud". Här nedan kan du läsa om vad jag tyckte!

Illusionen om Gud

”Imagine there's no Heaven. It's easy if you try. No Hell below us, above us only sky.
Imagine all the people. Living for today. Imagine there's no countries. It isn't hard to do.

Nothing to kill or die for, and no religion too. Imagine all the people. Living life in peace ...

You may say I am a dreamer, but I'm not the only one. I hope someday you'll join us,

and the world will live as one.

Imagine no possessions, I wonder if you can. No need for greed or hunger. A brotherhood of man
Imagine all the people sharing all the world. You may say I am a dreamer, but I'm not the only one
I hope someday you'll join us, and the world will live as one.”

Är detta Dawkins utopi? Ja, utan tvekan är det de. Bara genom att läsa på baksidan av boken formas en bilden av en man som vill ”förnya” grundsynen för världen alla samhällen. En grundsyn som idag i många samhällen bygger på religion, vilket enligt Dawkins är helt onödigt. Genom att förkasta allt övernaturligt och subjektivt, strävar han efter att läsaren i slutet av boken ska tänka med förnuftet, inte med känslan. Eller mer ordagrant:


”Om den här boken fungerar så som jag har tänkt kommer religiösa läsare som öppnar den (boken) att vara ateister när de har läst ut den.”

Vi ska, om vi är rationella och kloka, bara lita på det som kan bevisas vetenskapligt. Inte på fantasi, myter och legender, som enligt honom, religionen bygger på.


Kort sagt; hela bok är fylld med ”tips” på hur man gör sig ”fri”, så att alla tillsist kan leva i Dawkins utopiska verklighet. För man ska vara stolt över att vara ateist och stå ”rakryggade(...)för ateism tyder nästan alltid på ett sunt självständigt tänkande och i högsta grad på ett sunt psyke. Många vet innerst inne att de är ateister men vågar inte erkänna det för sina närmaste, ibland inte ens för sig själva.”


För det första måste jag säga att han kommer ifrån argumentets allvarsamma lysst i citatet, genom att ta med ordet ”nästan”, vilket gör att ingenting utesluter att solen (ateismen) har sina fläckar. allting blir relativt!


Detta i sin tur betyder att vetenskapen inte alltid bygger på ”sunt självständigt tänkare” och ”sunt psyke”.


Men låt oss lämna detta och fokusera på vilka dessa människor är som Dawkins benämner som ”många”. Det är helt enkelt (i ljuset av bokens budskap) dem som är intelligenta trots att dem tror på något övernaturligt. Och han tar upp exempel som Einstein och Hawking och förklarar att:

”Vår tids stora vetenskapsmän som låter religiösa visar sig inte vara det när man studerar deras uppfattning närmre. Detta gäller utan minsta tvekan Einstein och Hawking.”


Jag känner inte till vilken hållning dessa män hade till religion, men jag blir ändå så provocerad av att säga att människor som verkar religiösa, absolut inte är det. Vem kan man lita på då om människor inte står för det man säger?


Eller kanske ligger felet hos författaren? För varför är det så viktigt för Dawkins att bevisa att alla religiösa genier genom historien innerst inne är ateister? Och att påstå att dem är låsas-troende, är det inte att lägga i för höga växlar?


Nej, inte enligt Dawkins, som förklarar att en ”mycken olycklig förvirring orsakas av att man inte skiljer mellan vad som kan kallas för einsteinsk religion och övernaturlig religion”. ”Einstein tog ibland Guds namn i munnen” (vilket enligt Dawkins; Einstein inte var ensam om bland ateistiska vetenskapsmän) ”och det gav upphov till missförstånd hos mot sidans anhängare som ivrigt grep chansen att missförstå en så lysande tänkare och föra in honom i sitt stall”


Allt detta alltså för att styrka sin ateistiska tes om att de intelligentaste personer, som någonsin har levt på denna jord, faktiskt måste vara ateister. För om detta inte är fallet finns det ju en möjlighet för att det funnits och finns personer, vilka rört sig på samma intelligensnivå som Mr Dawkins själv, men som ändå valt att hämta sin kunskap och därmed sin klokhet från en övernaturlig javeh Guden. Om detta skulle bevisas skulle hans argumentationen om att Gud bara är något bra för dem osmarta elimineras, och personer med gudstro skulle faktiskt kunna vara tänkare som kritiskt och förnuftigt granskar allt liksom Dawkins.


Jag kan inte låta bli att tycka att Dawkins argumentation mot troende, där han menar att troende inte är vare sig djupa eller kritiska tänkare, är helt absurd. Eller som Stefan Gustavsson brukar säga när något är helt befängt; ”det är ju helt ko-ko!”


För varför skulle en grupp människor vara mindre begåvade än en annan grupp bara för att dem har en annan åsikt eller syn på saker och ting?!


Men detta är inte det ända. Att tex påstå att alla skulle må mycket bättre av att tro på vetenskapens pålitlighet och inget annat; är det inte att skapa en ny religion? där Dawkins liksom Islams Muhammed har den rätta läran och nyckeln till det yttersta?!


Om vi utrotar religionen finns det inget egentligt hinder för att vi inte ska förinta de svaga individerna i samhället. Det är naturligt enligt Darwins princip. Det är t.o.m. ”gott” att döda med denna utgångspunkt, vilket tex kristendomen är strikt emot. Läs bara i 5 Mosebok 5:17.


Jag vet att jag nu argumenterar på ett socialdarwinistiskt plan, och att Dawkins sagt att han inte tror på den, men är detta inte en bristande del av den fantastiska vetenskapen?


Tydligen inte, om man ska tro Dawkins. Han har istället en annan lösning på detta problem. Hans svar ligger i att tidens gång har gjort oss människor klokare, med en bättre moral och etik. Eftersom religionen inte hunnit med att förändrats med det moderna samhället, vilket vore mer önskvärd enligt Dawkins, kan vi inte lita på religionen gamla gaggande. Svaret måste istället ligga i vetenskapens , även om den inte ger ett bättre, tydligare och mer uppdaterad svar den heller.


Något som man bara tagit som självklart i boken är att religionernas gudar måste bevisas med vetenskapliga villkor. Det kan jag inte förstå! Varför ska vetenskapen få bestämma? när den nu strävar efter att bevisa att religion inte finns. Och varför ska man, med vetenskaplig grund, ändra på saker och ting i religionen som inte är tänkt att förändars efter människors tycke och smak.


Exempel på detta finns i kapitlet om ”Den ”goda” boken och den föränderliga moraliska tidsandan” där han (pga att tiden förändrar etiken och moralen) vill förnya det mest grundläggande i kristen tro, nämligen de 10 budorden. Här nedan kan du läsa fyra av de tio nya ”buden” som finns prydligt uppspaltade på sidan 280:

”Pröva allting. Kontrollera alltid dina idéer mot fakta och var beredd att förkasta också en omhuldad tros uppfattning om den inte stämmer stämmer med dem.”
”idéer mot fakta” som om det skulle vara självklart för alla att vetenskapen alltid har de riktiga svaren och lösningen, och om inte religionen kan rätta sig efter den ska den förkastas. Så provocerande fel!
”Bilda dig självständiga åsikter på grundval av ditt eget förnuft och dina egna erfarenheter. Låt dig inte blint ledas av andra.”

"Dessa meningar är i sig själv inte fel, men eftersom det är Dawkins som står bakom dem och eftersom jag vet att han lägger in vetenskapen i ordet förnuft. Men han har rätt att man inte ska ledas eller förledas av andra som tex av författare till ”Illusionen om Gud”.
”Njut av ditt kärleksliv och låt andra njuta sitt privat, vilka böjelser de än har. Du har inte med det att göra.”
Det är sant att sexualiteten är en högst privat sak, men om böjelsen är sjuklig, onaturlig eller skadlig måste man ändå få bryta in och hjälpa denna individ till ett sundare förhållningssätt. Jag menar så det inte blir en ”sköt dig själv och skit i andra”- syn på detta.

”Indoktrinera inte dina barn. Lär dem att tänka för sig själva, utvärdera bevis och vara oeniga med dig.”

Jag är ganska säker på att de flesta av dagens föräldra redan tänker på detta, även om de har sin utgångspunkt ur religionen.

*

Jag tycker att exemplet med budorden säger emot sig själv, för å ena sidan föraktar han religionens regler och förordningar som människor ”tvingas” leva efter, å andra sidan gör han exakt samma sak när han hela tiden säger att han har en bättre syn på livet och världen, ja kanske den bästa, och han vill att så många som möjligt ska sluta tro och börja forska och börja tänka ateistiskt. Men om man tänker efter bygger ju kunskap och vetenskap också på tro och antagande; och resultaten man vill åt bygger man på tron att det är på ett visst sätt. För det finns ingen människa på denna jord som inte tror, vare sig det är på mamma, vetenskapen eller något övernaturligt!


Men, låt mig få förtydliga mig lite; jag säger inte att det inte finns människor i världen som vänder sig emot religionen och ändå kan mår bra och göra goda gärningar, men det finns ju ingen fast grund till att göra gott.


Men visst det kan ju ligga något i det Dawkins säger om tättingar, och när han liknar människan med dem. På sidan 235 förklara han att ”när en tätting matar en kamrat, gör den det då för att den själv ska bli matad längre fram?...(eller för att den är) en nära genetisk släkting(…) Dominerande tättingar hävdar sin dominans genom att mata underlydande.” Kan detta också hittas hos beteenden hos oss moderna människor? Kanske.


Enligt Dawkins finns det ”fyra goda darwinistiska skäl som svarar på varför människors godhet:
# fallet med genetiskt släktskap
# ömsesidighet
# darwinistiska fördelen; uppkommer ur båda föregående => skaffa sig ett rykte!

1.

# generositet som ett sätt att köpa autentisk reklam”


Godhet bygger alltså på ett egotänk där jag på ett eller annat sätt gör saker för min egen vinnings skull. Bara en dåre skulle gå emot denna princip! Religionen är en sådan dåre, men den har ju också sina själviska makttankar, vilket inte syns i en första anblick, enlig Dawkins. För ”under olika epoker har religionen ansetts fylla 4 stora behov i mänskolivet: förklaring, förmaning, tröst och inspiration. Historiskt sett aspirerade religionen på att förklara vår egen existens och beskaffenheten hos det universum som vi befinner oss i.”

På sidan 239 står det så här:

”En universell moralisk grammatik driver våra moraliska bedömningar, en psykisk förmåga som utvecklades under miljontals år att omfatta en serie principer för att bygga upp en rad tänkbara moralsystem. Liksom med språket flyger de principer som bildar vår moraliska grammatik under vår medvetenhets radar.”


Naturligvis angriper Dawkins också designargumentet, och efter att ha fått ur sig all aggression mot designargumentets förespråkare, kommer vi till varför han så starkt tror på evolutionen och inte på någon Gud. Han framför sin ståndpunkt med den australiensiska filosofen Douglas Gaskings ”bevis” för att Gud inte finns på sidan 103, där det står…


”…skulle en existerande Gud inte vara en varelse vars överman vi inte kan föreställa oss, därför att en ännu större och mer ofattbar skapare skulle var en Gud som existerade”.


Alltså om Gud skapade världen, vem skapade Skaparen? Han kan kort sagt inte föreställa sig något som alltid funnits och aldrig skapats, och jag vet att detta inte är skitenkelt. Jag vet inte själv vad jag ska tro...


Ja, han tär upp mycket svåra och viktiga saker i sin bok, så det finns mycket att reflektera över. På sidorna 177-178 sammanfattar Dawkins budskapet i boken med sex punkter. (Se nedan)


1.

En av det mänskliga intellektets största utmaningar genom århundradena har varit att förklara hur universum har fått sin komplexitet och osannolika karaktär av design.


”Hela svaret på denna eviga fråga är inte besvarad än, allra minst i vetenskapen. Menjag antar att han tycker att det är bättre att förlita sig på ”förnuftet” än den religiösa mytologin om hur en övernaturlig Gud skapade jorden?! ”


2.

Den naturliga frestelsen är att förklara att det är ett resultat av design. I fråga om en artefakt som ett armbandsur konstruktören verkligen en intelligent ingenjör. Det är frestande att tillämpa samma logik på ett öga eller en vinge, spindel eller en människa
3.

Designhypotesen reser omedelbart det större problemet om hur den som skapat denna design självt har kommit till. Hela det problem som vi tog vår utgångspunkt i var att förklara statistiskt osannolikhet. Det är självfallet ingen lösning att postulera något ännu mer osannolikt. Vi behöver ett ”lyftkran”, inte en ”himmelskrok”, för endast en kran kan arbeta sig uppåt gradvis och trovärdigt från enkel het till annars osannolik komplexitet.


”Det är så idiotiskt att tro på något så övernaturligt och icke objektivt som en allsmäktig och allvetande Gud?! I punkterna 2-3 vill Dawkins säga att vi måste bygga vår kunskap nerifrån och upp (lyftkran) det vill säga att se det stora i det lilla => funkar det i ett mikroperspektiv så funkar det i ett makroperspektiv. Inte tvärtom ”himmelskrok”. Kroken och kranen symboliserar olika sätt att se på livsåskådande frågor.


4.

Den sinnerikaste och kraftfullaste kran som hittills har upptäckts är den darwinistiska evolutionen genom naturligt urval. Darwin och hans efterträdare har visat att levande varelser med sin fenomenala statistiska osannolikhet och sken av design har utvecklats långsamt och steg för steg från enkla begynnelser. Vi kan nu riskfritt säga att illusion om design hos levande varelse är just en illusion.


”Kom ihåg hans Einstein och Hawking-argumentation som jag kritiserade tidigare; om att det smartaste alltid överlever = > vetenskapen och inte religionen.”


5.

Än har vi inte en likvärdig kran för fysiken. Något slags multiversumteori skulle i princip kunna uträtta samma förklaringsarbete för fysiken som darwinismen gör för biologin. En sådan förklaring är ytligt sett mindre nöjaktig än den biologiska versionen av darwinismen, eftersom den fodrar mer tur. Den antropiska principen ger oss ändå rätt att postulera långt mer tur än vår begränsade mänskliga intuition trivs med.


”Kort sagt; tar vi bort religionen har vi fortfarande inte ett helhetssvar på frågan om livets uppkomst, men det är bättre än att låta religionen regera och också spekulera i detta.”


6.

Vi bör inte ge upp hoppet om att en bättre kran uppstår i fysiken, något lika kraftfullt som darwinismen är för biologin. Men även i avsaknad av en riktigt tillfredställande kran av samma kvalitet som biologiska är den relativt klena kranar vi för närvarande har bättre, när de får hjälp av den antropiska principen, än den självdestruktiva himmelskrokhypotesen om intelligent design.


”Den här punkten är bara en förstärkning av tidigare argument om Dawkins utopi som han tänker sig ska ger fred på jorden och ett sundare samhälle med fler välmående och förstås ”befriade” människor.


Så för att knyta ihop säcken kommer här ett litet avslutnings ord från min sida;


”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?

Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.

Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.

Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.

Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.

Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.

Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna, de som trotsar dig med sina ränker och fåfängt höjer sin röst mot dig.

Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som reser sig mot dig? Jag hatar dem med glödande hat, mina fiender har de blivit.

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen.”


Amen!