På Gretas begäran!!!

På Gretas begäran har jag nu beslutat mig för att skriva en uppdatering av mitt liv sen några veckor tillbax...


"Å nej! tänkte jag. Tittade mig omkring och med hes röst undrade jag om nån skulle till Uppsala!"

Det var den 5 april - söndag - och jag vaknade av joybels sång om att Jesus en dag ska komma tillbax och regera!

Jag hoppade inte precis upp ur sängen - nej, hade kommit hem vid 3 och gått och lagt mig 3.30 efter en kväll ute på dansgolvet *smile*.

Så nu när alarmet gick på vid 10 var jag inte jättepigg, men jag tvingade mig upp ändå.

Åt lite frukost, packade det sista, diskade och snyggade upp lägenheten i all hast. Jag var nämligen tvungen att skynda mig till tåget som skulle ta mig till Örebro.

Fastnade vid spegeln (jag vet det är inte bra att vara narcist, ska jobba bort det).
Rusade ner för 8 trappor, ner till tuben, väntade några sl-minuter, steg på tuben, skyndade mig upp från alla trapporna i tunnelbanesystemet på Centralen...

...med 5 min kvar innan tåget skulle lämna spår 15, drog jag bankortet i biljettautomaten. Kände hur stressad jag var; "Vad var det för sifferkod nu till Örebro nu igen?" tänkte jag irriterat.

Tryckte i 2 siffror utan att kolla efter om det var de korrekta till örebro och tryckte på okej.

"Bajs!" tänkte jag i samma stund biljetten ploppade ur maskinen; "jag fick ut en enkelbiljett till Uppsala".

"Å nej!" tänkte jag. Tittade mig omkring, och med hes röst undrade jag om nån skulle till Uppsala!

Människorna som stod bakom mig tittade upp på mig med förvånad. "Eh, jo jag ska till Uppsala" sa en tjej som såg ut att var några år äldre än vad jag är.

"Varsågod" sa jag med svårt hörbar röst - något som kan liknas med en blandning mellan en kraxande kråka, en tonårskille i målbrottet ochen försiktig viskning.

"Tack, men jag kan inte betala för den, har inga lösa pengar!" sa tjejen stammande av förvåning.

"Spelar ingen roll, har ingen nytta av den" förklarade jag med en hostning för att sedan avsluta med ett vänligt leende några sekunder innan jag vände mig om mot automaten.

Drog kortet en gång till, kollade nogranare den här gången vilken kod det var till Örebro, väntade otåligt på att automaten skulle spotta ut biljetten och sprang sedan med friidrottsliga steg till tåget som naturligtvis ställt sig ytterst på den långa perrongen. Ja, och så var den obokade vagnen längst bort i tåget förstås...

...ja,ja så kan det gå! Som man planerar får man sitta; jag fick sitta under ett bord mellan en papperskorg och brandsläckare hela vägen till Örebro!

//Kram Martina