...jag kan ju bara gå till mig själv: har precis avverkat 5 underbara kursveckor där jag läste till reseledare/guide. visst var det också jobbigt men man glömde bort det deprimerande läge som råder i hela världen mer eller mindre idag, inte minst i Sverige.
Man fick liksom en hoppful känsla om att detta klarar jag; jag ska bli bäst på detta. Nu blir man äntligen utbildad till något man tycker är roligt... ja, och sedan när man kom hem kom verkligheten i kapp en.
Jag vet inte om det är för att jag känner mig mega isolerad här hemma, om det är för att det blir mörkt mycket tidigare än i Spanien eller om jag inte varit ute på två dar pga att man måste få ihop d
et där CV:et som ska läggas ut på guider.org...
et där CV:et som ska läggas ut på guider.org...För även om man inte får skriva detta i CV:et är det just att skriva CV:n som är min akilleshäll. Man orkar helt enkelt inte med att skriva vad ens mål i livet är; jag menar jag har inga speciella mål... jag har liksom inte kommit på dem...
jo ett men det vet dem ju redan: att jag vill jobba som reseledare... helst skidguide men det känns som lite tunt att skriva under rubriken "Yrekes målsättning"...
Om någon har några förslag på vad man ska skriva så varsågod att skriva det i en kommentar till detta inlägg, jo... jag vet jag har kört fast... och tyvärr går det ut över min kära familj: man måste ju få avreagera sig på nåt sätt *fniss*
Det här är Martina i ett mörkt, mörkt Stora Mellösa.
Ps. Tummen upp för Cornelias inlägg idag med en sött usa:sk julreklam: me gusta :P
1 kommentar:
nu har det kommit ett nytt inlägg, om julen.. Men klokt du skriver damen, jag håller med dig, själv kämpar jag med det personliga brevet, inte helt enkelt, hur berättar man tillräckligt och personligt om sig själv utan att bli för privat och berätta för mycket liksom?
God Jul på dig kära vän!
Skicka en kommentar