Snöröjning

Vintern har hållit sin kalla hand över Sverige länge nu. Med temperaturer mellan 15-24 minus grader, har snö och kyla liksom lagt sig som ett täcke över än både fysiskt och psykiskt talat och lamslagit all motivation jag hade efter min resa till Lloret och Andorra. Men det är mörkare här och jag får inte lika mycket omväxling som där. Inga nya utmaningar som kräver maximal fokus både av huvudet som kroppen.

En känsla av att jag bara ödslar dyrbar tid på ingenting infinner sig i mitt huvud, det må så vara pga mitt arbetslösa tillstånd, men jag har inte mycket annat att göra än att försöka hitta ett bra jobb så fort som möjligt. Dessutom måste jag bena ut vad jag borde spara eller vad jag borde ta bort från mitt liv.

Vad vill jag satsa på? Det finns säkert många där ute i stugorna som undrar om jag fått nåt guidejobb än då jag blivit lovad jobbgaranti av Service & Co (resledarskolan jag utbildade mig på), med då jag funderat på om jag verkligen pallar med att ta så stort ansvar, om den troliga upplevelsen överväger det jag byggt upp här hemma osv. har jag varit sparsam med sökningar vilket gjort att även om det funnits jobbchanser har jag inte tagit dem.

På ett sätt känns det som alla andra förväntar sig att jag ska ge mig iväg så dem kan åka dit och hälsa på, å andra sidan vet jag att många tycker det är jobbigt att jag åker. Själv vet jag inte och det känns som jag medvetet är oeffektiv för att just vinna tid, så jag hinner tänka. Men eftersom tid är pengar, är det mycket pengar som går till spillo då jag tänker. Ett moment 23 då jag måste få tänka för att inte satsa på fel grejer.

Det här är Martina en tidig söndagsmorgon i en sömnig småstadsort längt från Storstan...

Livet borde dock allra bäst om man slapp tänka på pengar hela tiden. För även om jag inte brukar snåla med mina tillgångar känner jag nu att detta börjar trytta och att jag snart måste få in lite slantar på kontot.

Får se om tisdagen ändrar på saken.