Jag vet inte var jag ska ta vagen langre. Jag ar sa hımla chockad, trött och slut efter allt kaos som kommıt efter att vulkanen pa Island exploderade och sprutade rök över hela Europa....
Pa detta har jag dessutom mens, vilket innebar att jag ar extra labil vad det galler humöret. Jag vet inte hur manga ggr jag gratt igar, och jag vet inte om ni som laser detta fattar hur jobbigt detta ar.
Men jag ar trots detta glad att jag ar i Turkiet bland manniskor (turkarna) som har inbakat i sin kultur att man maste stalla upp och hjalpa sa mycket man kan. De behandlar bade mıg och mina gaster som om vi var en enda stor familj. Detta ar jag glad för. För utan deras hjalp skulle jag nog inte klarat det.
... Dock kan jag inte pusta ut an: jag har x antal personer som ska in pa sjukhus och 10 personer som inte ska aka hem för en nasta helg.
Det ar sjukt mycket arbete kvar, men jag far ta en sak i taget. Och jag ar ju inte ensam, jag har de andra guiderna som ar i Turkiet som stöttar mig jattemycket (tack!) och en underbar platschef som hjalper mig mer an hon förmar (tusen tack för det!). Dessutom vet jag och kanner jag ha ledningen och alla i företaget försöker att lösa detta pa basta satt och de mailar, ringer och kommer ut personligen till oss - sa JA jag och alla andra guider i företaget har fatt basta möjlıga hjalp i den helt sjuka situation som nu rader...
Slutligen vill jag bara saga att jag saknar er i Sverige, men att det ar okej: jag mar ganska bra för att gatt igenom sa mycket som jag gjort denna vecka.
//Martina
1 kommentar:
Jag tänker på dig och ber för dig! Allt förmår du i honom som ger dig kraft! (Fil 4:13) Du är verkligen inte ensam!! kram Linda
Skicka en kommentar