Ja, det var ju roligare än förväntat att se när Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel gifte sig. Hela föreställningen hade rätt fokus på vad det är att älska någon. Gifta sig är inte bara man gör utan vidare, speciellt inte i kungliga sammanhang. Kärlek är något mycket starkare än förälskelse. Det skapar ett tomrum av saknad efter den man älskar. Den gör än starkare tillsammans. Kärleken får än att vilja allt gott och hoppas på happy ending.
Att älska är både jobbigt och obeskrivligt underbart. En lättnad men ändå ett förtroende som inte får bryttas. Jag har tänkt på detta ganska länge och jag måste säga att ett bröllop är ett popperi av svar på varför två männsikor bestämmer sig att offentligt säga ja till varandra, våga visa att man älskar varandra inte bara inför varandra utan för alla.
Å jag måste säga att gårdagen: lördagen, blev en kärlekens och glädjens dag. Man kunde inte låta bli av att smittas av den glädje som fyllde tv-rutan och den kungliga huvudstaden. Det var helt fantastiskt.
Tyvärr var jag inte där på plats utan satt hemma i tv-rummet med min älskade mamma och kollade på ståhejet. Emil och pappa kollade då och då, men liksom de engelska prinssarna var fotbolls-VM intressantare än ett svenskt kungligt bröllop.
Vad vill jag säga med allt detta. Jo, att den äkta kärleken finns råder nu inget tvivel på, det gäller bara att hitta den något jag och alla andra signeltjejer denna sommartid inte gjort än. Jag är i.o.f.s. inte stressad för detta men visst får man tillåta sig och drömma om hur Prince Charming kommer på sin vita häst och tar med än på ett riktigt kärleksäventyr!
Det här är Marre som känner sig lite piggare idag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar