När allt går emot...

Jag vaknade upp vid 9 av att alamet slog igång. Om jag ska hinna till mötet i Korskyrkan (vilket jag vill) måste jag sätta fart nu, gudtjänsten börjar ju 11.00. Jag åt frukost, hoppade över duschen eftersom jag ville hinna i tid, valde omsorgsfult kläder för väder och dag och var klar lagom för att hinna.

Tyvärr går man ju inte lika snabbt i högklackar som när man går i gympaskor eller snickers, så tåget som jag tänkte ta från Väsby missade jag precis. Men "ingen fara" tänkte jag, "jag kan ta nästa". Men tyvärr log inte Gud mot mig idag då jag sittandes på perrongen missar nästa tåg också då jag obemärkt inte sett det korttåg som kommit in på stationen. Och jag missar det också...

Detta innebär att jag kommer komma försent till mötet, så pass försent att det inte längre är någon idé. Så nu står jag där i höstsolen, med P1 i öronen och funderar på om jag bara ska gå hem igen eller om jag ska vänta på nästa tåg. Det ska ju ändå sända en gudtjänst via radion på P1 och jag har ju egentligen inget ärende till stan, men å andra sidan känns det trist att sitta ensam i sin lägenhet på en söndag.

Därför drar jag till stan med nästa tåg, går en repa på söder och åker hem. Väl hemma fixar jag i ordening veckans matlådor och så blir jag sugen på att baka kanelbullar, så jag går till Hemköp köper det som saknas till mitt bullbak och sätter igång att baka. Detta är både bra för mig och naturen då jag låter ungens värme värma mig och lägenheten så de blir härligt varmt.

När det var gjort satte jag mig ner framför tvn och tog det lugnt och kollade på en tv-film.

Jag kan inte säga att dagen blev så lyckad som jag tänkt det, men kan inte heller säga att den var helt misslyckad.

//Marre