Vet faktiskt inte vad jag ska skriva, så jag bara skriver. Jag tänker att då kanske skrivkrampen (eller heter det kampen?) släpper. Åter igen vill jag först säga förlåt till alla som jag skrivit om men som inte ville det. Men jag kan inte låta bli. Jag menar hur tråkigt blir inte inläggen om jag bara får skriva om mig själv och tvungas censurera alla bitar som handlar om dem i min närhet?!
Jag gör inte detta för att skada någon utan för att det ska vara begripligt att läsa.
w.e. , då mitt liv just nu består av en lång veckas 'jag jobbar och jobbar men längtar till helgens ledighet', har jag inte hunnit med att tränat med syrran, städa, läsa bibeln, läsa andra intressanta böcker, lagat mat, träffa vänner eller tittat på tv. Jag har helt enelkt bara hunnit jobba, äta och gått på toaletten... fast det sista när jag har rast eller är ledig *smile*
Jag vet att man inte ska klaga, och det vill jag inte göra heller, men då jag aldrig knappt hinner se min combo annat än när vi det är dags att sova, och inte hinner utnyttja de träningskort som bara står och tickar pengar, ja då känns det lite jobbigt.
Jag vet att jag inte är ensam att känna så. Du som läser detta kanske också känner att livet bara rinner iväg som sand i ett timglas. Tänkt att du kunde gjort eller varit någon annanstans där ditt liv skulle kännas mer komplett, mer äkta och levande. Visst har jag det bra, men jag vill till värmen igen. Någonstan där man slipper frysa, slipper mörkret... inte konstigt att man börjar bli deppig.
Vet inte om ni hängde med på denna tanke, om inte släpp detta. Jag är som sagt tom i huvudet, det är ganska sent och då brukar jag filosofera över liknande saker.
//Marre
Tummen upp: för bibblan som har kopiator och för vårsolen som ämnar lyssa om dagarna :)
Tummen ner: för folk som fiser på pendeln innan de går av så det luktar apa och beordrad övertid som för en att känna sig fänglad vid telefonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar