Anyway, jag kom med flyget till Malatya. Flygresa tog bara 1 och en halv timme, så om man inte räknar med väntetider så tog resan 4 och en halv timme.
Flygplatsen i Malatya är lite typ som Skavsta eller som den i Örebro, 2 väskband och inte så många inkommande och utgående flyg. Det var t.o.m. så att personalen låste dörrarna innan jag hann ut...
Väl där blev jag upphämtad av Hüseyin för vidare resa till Elbistan med bil.
Ca 1 timme senare var vi äntligen framme. Jag vet inte vad jag ska likna staden med, men det är hög standard på den lägenhet Hüseyin och hans familj bor i men inte så men det finns väldigt fattiga områden här omkring, där människor livnär sig på jordbruk.
Även om jag vara ganska trött den natten sov jag inte så mycket, bara 3 timmar för dagen därpå var det dags för en turkisk tradition som gick ut på att slakta ett får och dela upp de styckade delarna till släktingar och grannar.
Klockan 08.00 väcktes vi av det, helt plötsligt var huset fyllt av en massa släktingar som skulle hälsa på pga denna händelse och... har aldrig känt mig så bortkommen, nu förstår jag hur Elin måste känna varje ggr hennes blivande mans släktingar kommer och hälsar på.
Jag kände mig som ett barn som inte lärt sig prata, försökte hänga med. Speciellt när det pratade om mig. Men ja, det är som det är med den saken.
Efter en oplanerad lunch med släkten, drog vi till stadens ända köpcentrum och spelade bowling och åt kebab :)
Sedan fick jag träffa en av Hüseyins barndomsvänner Itatch, han har körkort (det var han som körde oss från flygplatsen) så vi tog en sväng med bilen för att kolla in staden i kvällsljus...
(batteriet igen, fortsättning kommer...)
1 kommentar:
Hej, tredje gågnen jag skriver här, allt bara försvinner pga att jag klantar mig. Låter du som klarar dig bra. Och som om Huesyin behöver körlektioner!!!
Längtar till närdu kommer hem igen! Kram, G
Skicka en kommentar