Japp då var man i Turkiet då ;P

Jag har haft en händelserik fredag. Det var då jag flög till Turkiet. Jag måste nog vara galen! jag menar att flyga till Turkiet är ju en sak men att resa till det innersta av Turkiet där alla pratar turkiska och inget annat... det är tuft!

Så varför gör jag detta. Ja, svaret är enkelt: jag älskar Hüseyin :D

Men vi backar bandet lite. Till igår. Till då jag flög över hela Europa inklusive halva Turkiet. Jag gick och la mig sent kvällen innan, var tvungen att packa det sista jag inte hunnit med i veckan. Nu ångrar jag att jag inte lagt så mycket tid på turkiskan (språket) men då min kalender alltid är fylld med skola eller jobb har jag inte orkat ta tag i det, så som jag hade tänkt.


Anyway, jag drog från lägenheten kl 9,00, var vid Arlanda vid 10.00. Var för nervös för att gå i taxfree shopen. Köpte en macka och juice för 100kr plus en kaffe för 32.

Planet lyfte kl 12.15 och då hade jag hunnit med att bli intervjuad av någon (men jag vet inte varför) innan jag klev på planet. Väl inne i planet, skulle jag sitta bredvid ett par som hånglade nästan hela resan. Den ända ggr de inte gjorde det var när de åt...

...Väl i Istanbul skulle jag byta flyg - till inrikes... Hjälp! jag vet inte vad inrikes heter på engelska (vilket jag kom på när jag väl stod där) eller ännu mindre turkiska. Å då det bor 13 miljoner i den staden så... ja flygplatsen är gigantisk!

Jag menar den var så stor att jag nästan inte hittade gaten. För det är inte så lätt att resa på detta sätt ensam i Turkiet då jag bara kan hälsa på turkiska i stort sett och människorna i infodisken inte är några stjärnor på engelska. Jag blev hänvisad till helt fel del av flygplatsen och fick i panik rusa till den rätta gaten.

På inrikes delen var det så mycket intryck att jag knappt kunde ta in det. Jag gick in på toaletten för att fräsch upp mig lite. Å på turkiska offentliga toaletter finns oftast en toalett värd. så även denna gång som började prata med mig. Men jag kände mig så dum för jag förstod inte vad som sas. Jag kände mig som alla de människor jag träffat som försök lära sig svenska. Av någon anledning får man för sig att bara man håller sig lugn och ler så ordnar sig allt.... det gör det inte. Kvinna stod sedan hela tiden å rå glodde på mig som om jag var en utomjordning... "Oh, i'm a alien, am a little alien am a swedish girl from stockholm...."

Det bästa med flygplatser är att de har Starbucks. där satte jag mig och fikade, tyvärr var det inte som jag hade tänkt det. Att jag skulle få sitta i lugn och ro å njuta av mitt kaffe, istället blev jag iakttagen eller uttittad av alla som satt vid borden runt omkring.

Fortsättning följer... (batteristop i datorn) :(